Det är Kipper som bestämmer
Vi har legat i träda ett tag. Kipper vilar. Vi går långa promenader på kvällarna. I förrgår träffade vi en trevlig 7-årig cockerhane som Kipper fick leka med. Matten trodde kipper var en valp:)
Jag är tävlingssugen så jag tänkte att ett litet spår vore bra att lägga. Igår var det perfekt väder, terräng och allt.
Jag gick spåret, 4+slut, lättgått men torrt i marken. Liggtid 1 timme, ca 700 m.
Det är tur att jag vet att Kipper kan spåra. Han har fått 10-10 på upptag och 10-10 på lägre spår. Måste skriva det:) så jag kommer ihåg.
Kipper KAN spåra.
Men.
Kipper tycker inte att jag gör så roliga spår uppenbarligen. Han gick på spåret utan problem. När jag tänker efter så går han väldigt nonchalant. Han skiter i de 2 första pinnarna men går över dem precis så jag kan plocka dem.
Sedan går det som det går. Det bär iväg och eftersom jag aldrig vet vart jag är i skogen så hängde jag på. Kipper drar och spårar nåt men inte mitt spår. Jag bryter efter en lång stund och går ner till en skogsväg där jag VET att jag gick över. Vi lallar på på stigen och vips tar Kipper upp spåret, spårar till en pinne och tar upp den(!).
Mycket beröm (som han inte alls tar åt sig, han gillar inte pinnen egentligen) och vidare fint till slutpinnen som han går över. Suck.
Jag tror jag gör handskar av honom. Eller så kan jag välja att se det som: Vad intressant, hur ska jag träna nu?
Eller så blir det sök? Eller nåt annat? Soffan?
Äh, det blir väl som vanligt: Räddning, haha.
Skämt åsido så ska jag prova okänd spårläggare, mer motivation, bättre belöning, annan belöning, svårare spår, lättare spår, kort spår, långt spår, massa pinnar, andra saker, inga pinnar, godis, virrvarr, övergångar mm mm.
Kan i alla fall inte skylla på noskvalster som jag gjorde i våras:)
Ska fundera vidare:)
Kolla attityden. Kipper spårar det han vill, inte det jag vill.
Jag är världsbäst, så det så!!
Ja vi får väl se:)
